Vaknade ganska tidigt och fick löpfeeling så jag klädde på mig träningskläder för att dra iväg på en runda. Hade tänkt att springa ner till stranden men sen såg berget bredvid så lockande ut så det blev en rejäl trailrun uppför berget. Vägen upp bjöd på smala igenväxta stigar med låga växter och buskar som rev mig på benen, alternerat med sand, sten och rullgrus. Belöningen för den svettiga bergsbestigningen var en fantastisk utsikt över staden, havet och stranden. Magnifikt!
Att sedan ta sig ner för berget var en inte alltför enkel historia. Att springa var inte ett alternativ om jag säger så… snarare klättra på alla fyra.
Efter löpning och gos med hästarna startade vi upp bilen igen. Rickard ville vidare mot nya mål.
Stannade i Sagres för lunch, det stormade på rätt bra där. Ingen tvekan om att vi har vilda Atlanten inom räckhåll!
Körde vidare efter en kort lunch. Även idag passerade vi mängder av söta portugisiska byar och små orter. Ville stanna i varenda en!
Runt 16-tiden var vi så färdiga med dagens etapp och framme vid vårt mål Almograve. Tänk dig en fin vit sandstrand omgiven av höga klippor, och så bruset av enorma vilda vågor. Där uppe på en klippa med utsikt över Atlanten parkerade vi för natten.
Det som är skönt med Atlantkusten är ju att den oftast ger svala vindar även under stekheta dagar.
Blev häng utanför husbilen, lite fotograferande och en wrap till middag innan vi gick trapporna ner till stranden för att njuta av solnedgången. Så otroligt vackert! Varje gång! Och så lekte vi charader också, på Emblas begäran, ha ha!
Somnade till ljudet av vågorna. Älskar att fricampa!