En datortomografi rikare

Jag är på plats på Nacka sjukhus i god tid. Jag anmäler mig i receptionen, lämnar över min legitimation och min kallelse. Sätter mig i väntrummet och läser en bok om hur man blir rik på riktigt men tankarna är någon annanstans än bland pocketbokens gulnade blad. Vill bara få detta överstökat.

Tjugo minuter senare kallas jag in i rummet. Jag hälsas välkommen, blir tillsagd att lägga mig på rygg på britsen och får förklarat hur det eventuellt kommer att kännas när jag får kontrastvätskan insprutad i mitt blodomlopp.

Sköterskan har tagit fram nålen. Jag tittar åt ett annat håll, vill inte se på.

Först sticket i armen, sedan känner jag hur det spänner till i armvecket när koksaltet och därefter kontrastvätskan sprutas in via kanylen som omsorgsfullt tejpats fast på min arm. Strax därefter kommer en värmande nästan kvävande känsla i halsen. Känner lite panik innan värmen sprider sig vidare ner i magen och slutligen till underlivet. Det känns som att jag kissat på mig där jag ligger på den papperklädda britsen.

Jag lämnas ensam i rummet. Sedan ombeds jag, via en röst i en högtalare, att andas in och hålla andan. Allt medan britsen åker fram och tillbaka in i röntgentrumman. Jag blundar och tänker att snart är det över.

Datortomografin är klar, jag får ett omslag fasttejpat i armvecket där kanylen suttit samt några glada, omtänksamma ord från sköterskan Eva. Jag går ut samma väg som jag kom in, genom långa korridorer tejpade med olika färger. Grön leder till och från datortomografin.

Jag kliver in i bilen och börjar köra hemåt. Om några dagar hoppas jag få svar om att allt ser fint ut i mig. Tills dess håller jag tummarna och njuter av att sommaren kommit på riktigt.

Karin Rahm

Det är jag som är Karin Rahm och jag vill vara din inspiration till att leva en aktiv, rolig, balanserad och hälsosam livsstil.