Jag visste att hon var sjuk. Och att det var en allvarlig sjukdom. Men jag var helt säker på att hon skulle besegra cancern. Min friska, glada, starka, alltid leende Terese. Det var bara en tidsfråga innan jag skulle stöta på henne på något träningsevent igen, lika pigg och glad som alltid.
Men så igår läste jag det hennes man skrivit i sociala medier:
”Idag valde Tess, i samråd med läkaren, att bli sövd under hennes sista tid. Hon har inte mycket krafter kvar ens när hon är vaken och känner inte att hon orkar med den stora ångesten det innebär att bara känna sin kropp sakta förtvina bort.?
Tess familj stöder hennes önskan och har under dagen fått säga adjö medan hon fortfarande var tillräckligt klar i huvudet.
Tess kommer nu att få ro i själen och sinnet under hennes sista tid i livet. Hennes familj kommer att vara vid hennes sida nu och för alltid. ❤️
Till alla er som stöttat och skickat kärlek till Tess och hennes familj, ingen nämnd och ingen glömd, ni ska veta att ni gjort en stor skillnad i denna svåra tid.
Nu ber vi om er förståelse i att familjen behöver lugn och ro. Vi vill påminna om Tess önskan att inte skicka blommor eller andra gåvor, utan i stället tänka på Cancerfonden.
Fortsätt att springa för Terese och fortsätt stödja Cancerfonden i jobbet med att utrota den här hemska sjukdomen.”
Det kan inte vara sant!
Jag blir chockad av beskedet, inte kan det betyda att Terese inte kommer finnas med oss mer? Allt gick så fort. Hon bara rycktes bort från oss alla, denna varma, glada, goa människa. Jag gråter floder när jag tänker på Terese, det smärtar så när jag tänker på att hennes barn förlorat sin mamma till denna alldeles vedervärdiga sjukdom.
Jag vill inte tro att det är sant. Jag kan inte tro det.
Något jag vet att Terese jobbade hårt för var att sprida rörelseglädje, för alla, både vuxna och barn. Hon såg att många människor var stillasittande och ville hitta sätt att få fler att röra på sig i vardagen. Ett väldigt fint och viktigt initiativ, ett budskap jag kommer fortsätta hjälpa henne att sprida.
Din stund på jorden blev alldeles för kort men den gjorde stor skillnad för den framtida folkhälsan, Terese. Jag är alldeles säker på att detta är något du vill bli ihågkommen för. Vila nu i frid, min vän. Saknaden och tomrummet efter dig kommer att bli stort.
Jag trodde även ja att hon skulle besegra den. Om nån skulle göra det så skulle det vara hon.
Jag satt och grät till kaffet imorse. usch så det berör. Jag håller med dig, det kan inte vara sant.
Bara så enormt ledsamt. Stackars hennes familj. 37 år är ingen ålder man ska dö.
Jävla skit cancer!
Massa kramar
Nina
Så oändligt sorgligt. Mitt hjärta brister. Har gråtit till och från hela dagen men jag ska verkligen försöka vända sorgen till tacksamhet. Det tror jag Terese hade velat. Många kramar tillbaka! <3
Jag trodde även ja att hon skulle besegra den. Om nån skulle göra det så skulle det vara hon.
Jag satt och grät till kaffet imorse. usch så det berör. Jag håller med dig, det kan inte vara sant.
Bara så enormt ledsamt. Stackars hennes familj. 37 år är ingen ålder man ska dö.
Jävla skit cancer!
Massa kramar
Nina
Så oändligt sorgligt. Mitt hjärta brister. Har gråtit till och från hela dagen men jag ska verkligen försöka vända sorgen till tacksamhet. Det tror jag Terese hade velat. Många kramar tillbaka! <3