Inget har ju varit som vanligt de senaste nio, tio månaderna. Och vi förstod väl ganska tidigt att även årets jul- och nyårsfirande skulle bli annorlunda.
Min och min systers största oro var att Mamma skulle sitta ensam i Örebro på julen. Men så kläckte vi den briljanta idén att vi kunde ta husbilen och parkera den utanför Mammas hus. Firandet skulle ju inte bli som vanligt för det. Men vi skulle kunna äta mat tillsammans ute. Gå in och värma oss på varsitt håll och sedan ses igen ute när vi fått upp värmen.
En jul ingen av oss kommer glömma
Sagt och gjort. Dagen innan julafton hoppade jag, Rickard och Embla in i husbilen och styrde västerut för att fira jul. Och det blev en riktigt mysig jul. En jul som jag tror ingen av oss kommer att glömma.
Mamma hade gjort så fint i hennes uterum. Tänt mängder av ljus och lyktor, pyntat med ljusslingor och dukat julvackert. Jag försökte fånga den härliga stämningen på bild men det går inte att mäta sig med verkligheten.
Julhelgen blev iallafall jättemysig med många långa promenader och utemåltider. Så tacksam att vi kunde fira jul på ett säkert sätt med Mamma trots att vi är mitt i en pandemi. Husbilen har verkligen gjort det möjligt för oss att träffa och umgås på distans både med min och Rickards mamma det här året.
På annandagen åkte vi hem till Tyresö igen och för att fira lite minijul med mina bonusar, Rickards 25-åriga tvillingtjejer. Supermysigt. Men ruskigt kallt och blåsigt var det den kvällen.
Nyår hemma
Även nyårsfirandet blev annorlunda än vad det brukar. Men inte sämre för det.
Vi träffar vanligtvis någon annan familj och äter nyårsmiddag. I år blev det bara jag, Rickard och Embla runt bordet. Men vi klädde upp oss, dukade fint och fixade god och festlig mat. Vi satt och pratade och åt hela kvällen tills det var dags att skåla in det nya året. Och för att vara helt ärlig var det precis vad vi alla tre behövde. Ingen stress och massor av tid för varandra.