Det är ingen vanlig dag, nej, det är faktiskt min namnsdag, hurra, hurra, hurra! Ha ha!
Sov som en stock hela natten på vår fina klippa.
Igår bestämde vi att vi skulle vara kvar i Nazaré några timmar på dagen, hänga på stranden lite, innan vi skulle köra typ 15 mil norrut längs kusten och stanna där en natt. Men imorse när jag vaknade kände jag bara efter allt snack om 50 graders värmebölja i Portugal att jag ville härifrån. Även om det än så länge inte verkar vara några direkta topptemperaturer kände jag ändå, med förra årets storbrand här i Portugal i minnet, att jag ville komma bort från extremvädren och brandrisker.
Nu siktar vi på att ta en heldag i bilen och komma en bit in i Spanien. Rickard blev lite besviken men snäll som han är lyssnade han på min oro.
Så nu sitter vi alltså i bilen och Rickard kör så tålmodigt. Strax är det dags att tanka och fylla på termosmuggen med kokkaffe. Om en mil korsar vi gränsen in till Spanien.
Körde exakt hela dagen. Klockan 22 parkerade vi på en stor parkering bakom en sportarena i Donostia-San Sebastian. Helt slutkörda, ja, bokstavligt talat borstade vi tänderna och kröp ner och la oss.
För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR
The fire risk causes us to leave Portugal
It’s no ordinary day, no, it’s actually my name day, hurray, hurray, hurray! Ha ha!
Slept all night, didn’t wake up once, on our nice cliff.
Yesterday we decided we should stay in Nazaré a few hours today, hang on the beach a little before driving approximately 150 kilometers north along the coast and stay there for one night. But this morning when I woke up I felt, after all the talking about the extreme heat here in Portugal that I wanted to leave. Even though, this far it did not seem to be any peak temperatures, I still remembered last year’s tragic fires here in Portuga. So I just wanted to get away from the extreme temperatures and fire hazards.
Now we are having a full day in the car and and hoping to get to Spain. Rickard got a little disappointed but kind as he is, he listened to my worries.
So now, we’re in the car and Rickard drives so patiently. Soon it is time to refuel and refill the thermos with coffee. In ten kilometers, we cross the border to Spain.
We have been driving exactly all day. At 22 o’clock we parked on a large parking lot behind a sports arena in Donostia-San Sebastian. Super tired, we brushed our teeth and crawled into bed.