Ridning Mexico

Ridning Mexico

Vi har en fantastisk rolig och aktiv semester här i Mexico. Det är full fart hela tiden och tyvärr har bloggen inte riktigt prioriterats. Känner att jag behöver släppa den också litegrann när jag har semester. Lovar att ta igen det med råge när jag är tillbaka i Stockholm.

 I onsdags fick till exempel Embla testa att dyka med tuber för första gången. Hon var en riktig begåvning! Hon är väldigt säker under vatten och kände sig helt bekväm med utrustningen. Så kul! Jag själv dök också med henne som stöd, inte samma begåvning, haha! Jag har dykt tidigare men det var många år sedan och det blev aldrig av att jag tog något cert. Tycker liksom att det är lite skrämmande och fascinerade på samma gång.

Något som jag däremot älskar och som inte skrämmer mig alls är att rida. Redan innan vi åkte till Mexico hade jag börjat googla ”ridning Mexico” och olika rancher där man kunde hyra hästar och hittat en som låg i närheten av vårt hotell. När jag kontaktade dem härifrån visade det sig att en av ägarna var en svenska!

Så i torsdags hade vi hyrt bil och bokat in en djungelritt. Att hitta ut till Rancho Baaxal (läs mer om ranchen HÄR) var i sig ett litet äventyr men i slutet av en guppig och lerig traktorstig rakt ut i djungeln fann vi så ranchen. Väl där möttes vi av flera glada hundar, ett tiotal välmående hästar och fantastiskt duktiga guider.

Det visade sig att vi skulle rida tillsammans med en trevlig familj från Kanada, där dottern var ridvan. Vi tog en kopp kaffe tillsammans och sprayade oss med insektsspray innan det var dags att hoppa upp i sadeln. Ja, i westernsadeln. Så roligt att få testa westernridning! Det hade jag inte testat tidigare.

Indio, min häst, var en glad, pigg och galet snabb kille som inte stod still i onödan. Dessutom kunde han svenska. Sa man ”puss, puss” fick man en blöt puss på munnen, haha!

Vi började ritten på en traktorstig men sedan bar det av ut i den djupaste djungeln. Bland hängande lianer och frodig vegetation skrittade vi fram. Superhärligt! Halvvägs stannade vi och lät hästarna vila medan vi drack lite vatten och fick se en liten cenote, en underjordisk grotta, mitt ute i djungeln.

Efter pausen fick vi som ville sticka iväg och ge järnet med våra hästar. Jag, Embla och dottern i den andra familjen fick nog alla vårt livs race. Det var helt magiskt! Hästarna var så heta, pigga och glada när de fick galoppera fram genom djungeln. En av de bästa upplevelserna jag haft i mitt liv! Vi var alla helt lyriska (och svettiga) när vi kom tillbaka till resten av gruppen.

Ett race senare var det dags att skritta tillbaka mot ranchen igen men mitt hästbegär är inte stillat. Måste nog ta upp ridningen när jag kommer tillbaka till Sverige ändå… Helst hade jag plockat med mig min Indio.