Vilse i Balkan

9juli
Lämnar Slovakien och Bratislava för nya äventyr i Ungern. Duggregn och skön musik i bilen. Sjukt tacksam för att jag har möjlighet att göra den här resan.

Efter miss att betala motorvägsvignetten, återfärd och lika lång väg tillbaka drog vi vidare genom ett vackert Ungern. Helt fantastiska vidsträckta solrosfält!

Landar på en campingplats utanför Makó i Ungern, helt öde men beläget vid en vacker flod och med en stor fruktträdgård, dessutom är Steve, som driver stället, en riktigt skön kille.

Har suttit och planerat morgondagens rutt och det lutar åt att avvika från grundplanen och istället ta en repa in i Rumänien. Singlar slant efter frukosten och sticker vidare på nya äventyr. Älskar livet på väg!

10 juli
Rumänien here we come! Kollar kartor och planerar men bestämmer oss för att freestyla oss lite genom Rumänien in i Serbien. Känns toppen!

Stannar för lunch i en ort i Rumänien som heter Voiteg, supergod mat! Här är det bara rumänska eller kroppsspråk som gäller, lyckades beställa in en fantastisk hemlagad soppa. Livet på väg blir bara bättre och bättre!

Fortsätter genom Rumänien in i Serbien. Först tänker vi att vi ska åka 40 mil och stanna i Jagodina men beslutar sedan att dra en sallad på en vägkrog och åka vidare ner mot Vranje nära gränsen mot Kosovo och Makedonien. Vi får veta att man inte bör parkera var som helst nattetid i Serbien så vi googlar upp en camping som visar sig vara sjukt svår att hitta. Tiden går och det blir bara mörkare och mörkare och vägbyggena och de tillfälliga vägarna blir fler och fler, stannar folk på gatan och kliver in på bensinmackar för att få vägvisning och när vi åkt ungefär 2,5 kilometer rakt ut i mörkret på en smal och gropig väg hittar vi äntligen ställplatsen Enigma.

Marko hälsar oss välkomna och guidar oss in på en plats i mörkret.  Är alldeles för trött efter 12 timmar i bilen för att haka på inbjudan om en fri runda i baren utan knäpper upp shortsgylfen och dimper ner i soffan med ett glas vitt vin. Sängen är nära…

Ska bli spännande att se hur det här stället ser ut när det ljusnar imorgon bitti. Hoppas på en luxuös pool och superfräscha duschar för imorgon vill jag bara slappa och tvätta av mig resdammet. Idag känner jag mig extra tacksam för alla möten med nya människor och vackra platser jag sett. Just nu lever jag drömmen!

11 juli
Vi beslutar oss för att stanna på Enigma idag. Sola och bada och bara chilla. Träffar en familj från Belgien, som varit i Albanien och Makedonien och klättrat. De har hittat världens sötaste hundvalp som de tänker smuggla in i Belgien. Haha! Supersofta!

Kl 18.14
Vi har haft en skön dag vid poolen. Strax dags för äventyrets första grillkväll. Kyckling och halloumi med matkorn och sallad. Och en öl. Livet på en pinne.

12 juli
Vaknade tidigt och tog en promenad på landsbygden utanför Vranje. Känner mig så fri!
Gick hem och gjorde iordning frukost till familjen och packade sedan ihop för att dra vidare. Två nätter på samma plats får räcka.

Nu går turen vidare genom Makedonien. Solen skiner som vanligt från en klarblå himmel och jag känner stor tacksamhet att jag har möjligheten att göra det här.

Hm. Långa köer genom gränsen till Makedonien och el chaufför är riktigt grinig. Hela bilen vibrerar av hans negativa energi.

En kopp kaffe senare är alla, inklusive el chaufför vid gott mod igen. Passerar genom Skopje och stannar på landsbygden på en liten restaurang med namn Goding. Är hungrig som en varg och slukar en omelett på ett kick.

Dagens mål är Ohrid i Makedonien.

Vägen går längs bergsvägar och små byar. Vi stannar för att köpa honung vid ett stånd intill vägen. Dagens mellis är givet: yoghurt med ringlad honung.

Framme i Orhid. Tillslut hittar vi en plats att ställa husbilen. Slänger i oss en snabbmiddag och drar ner till sjön för ett kvällsdopp. Tar en promenad längs strandkanten på små spång och broar och kommer fram till en mysig lite strandservering. Sitter där och ser solen gå ner bakom bergen i Albanien. Som Embla sa; det här är livet!

13 juli
Ännu en dag med strålande sol i Makedonien. Har börjat få svårt att hålla reda på vilken dag och vilket datum det är. Här lever vi bara i nuet. Fantastiskt! Kroppen säger till när det är dags att vakna, äta och sova.
Just nu säger den att det är dags för morgonkaffe, haha!

Badade, solade och drog en lunch på stranden innan vi startade upp husbilen för dagens etapp in i Albanien. Sa jag att livet leker?

15.45
På väg genom Albanien. Det känns som man färdats hundratals år tillbaka i tiden. Genuina bergsbyar, människor som kopior av gubben på turkisk yoghurt-burkarna, lösspringande hundar, kor och getter. I’m in love!

Vi kör förbi kåkstäder och kommer in i Tirana och där är det minst sagt kaosartat. Smala gator, elledningar kors och tvärs, herrelösa hundar och gatustånd. Beslutar oss för att istället för att övernatta lämna staden så fort det bara går. Nytt mål: Durrës.

Siktar in oss på en fin campingplats vid havet nära orten Kavaje. Ingen vägatlas eller gps vill hitta dit, irrar runt i staden innan jag kliver ut och frågar fyra albanska polismän om vägen. Ingen snackar engelska. Slutar med att vi får poliseskort. I’m a lucky girl!

Paemer är så vackert att det inte går att beskriva med ord. Jag är så tacksam!

Paret som driver Kamping Paemer är störtsköna! Vi blir serverade god traditionell albansk middag och öl på en servering med utsikt över Adriatiska havet och solnedgången.

Träffar ett svenskt par som driver en vingård i Ungern och blir bjudna på ett glas vin nere på stranden. Mötet med alla härliga människor och att få höra deras livshistorier är det jag känner mig mest tacksam över idag.

Kvällen bjöd på frågesport och chill i husbilen. Imorgon blir det en dag på stranden och garanterat en tur med min SUP. Over and out.

14 juli
Vaknar före familjen och drar på mig mina Adidas Boost. En löprunda genom byn drar till sig blickar som om ett ufo landat. Men alla är vänliga och vinkar glatt. Människorna är väldigt hjälpsamma här och på hela vår resa har vi bara mött människor som vill oss väl.
Nu blir det lite styrketräning och stretch innan frukost på stranden. För nu är vi verkligen parkerade mitt på stranden, två steg från Adriatiska havet. Kan inte släppa känslan av tacksamhet.

Karpen, som den här byn heter, är fantastisk. Vi stannar nog någon dag eller två. Går ner i varv, yogar på stranden och njuter av närheten till havet. Dags att laga lunch, intas såklart i skuggan på stranden.

Skön eftermiddag! Har paddlat lite SUP, simmat, tagit en strandpromenad och solat. Snart dags att duscha och gå och käka en tidig middag. Blir stenugnsbakad albansk pizza.

//Sorry guys, today you need to use google translate. I´m too busy seeking adventures 😉