Jag använder en hel del skönhetsprodukter. Eller vänta, gör jag verkligen det? Krämer, serum och ansiktsmasker, jo, jag gillar skönhetsprodukter. Sedan är det väl olika vad man tycker är mycket produkter och inte. Men jag tycker att det är kul med skönhetsprodukter och testar gärna nya.
Jag använder produkter för att förbättra min hud. Jag har ganska torr hud och älskar känslan av att ha en återfuktad hud och vill gärna att den ska se frisk och välmående ut. Ska jag vara helt ärlig så skulle jag ju vilja att min hud var lite fastare och mindre rynkig också men jag vill absolut inte använda botox eller fillers och sådant. Jag är ju ingen ungdom längre så det skulle ju vara konstigt om jag var helt slät?
Sedan tycker jag så klart att alla får göra vad de vill med sina kroppar, så jag vill inte säga att jag är emot skönhetsingrepp eller fillers men det är inget alternativ för mig. Jag vill hellre göra det jag kan för mitt yttre genom att äta bättre, träna, må bra mentalt. Och så toppa det med produkter som känns sköna för min kropp och mitt ansikte och som ger glans och lyster till mitt hår.
Anledningen till att jag inte vill utsätta min kropp för ingrepp (räknar fillers dit också) är för att jag helt ärligt inte tror att det kan vara bra för kroppen. Har dock inga källgranskade belägg för detta men det är ändå min åsikt. Sedan kan jag också tycka att man sänder ut signaler att man inte duger som man är. Jag vet att alla tycker olika här så snälla häng mig inte, haha! Men jag skulle aldrig kunna stå framför min dotter och säga att jag ville göra en botoxbehandling, fettsugning, bröstoperation, läppförstoring eller buttlift eller vad 17 allt heter och samtidigt försöka förmedla till henne att ”man duger som man är”. För mig blir det dubbelmoral.
Samtidigt är det väl lite samma sak att jag sminkar mig när jag ska iväg på möten. För jag inte duger som jag är? För att vårt samhälle har sagt till oss att kvinnor ska ha make-up? Eller för att jag själv tycker att jag blir finare när jag framhäver mina ögon? Jo, visst är det ju lite samma grej, bara att jag tvättar bort det på kvällen? Eller?
Det är himla komplext allt det här med skönhet, ideal och ingrepp. Var går gränsen för vad som är okej för dig?